Dubbelsupinum är en konstruktion i vilken ett verb i supinum tar ett annat verb i supinum som komplement i stället för ett verb i infinitiv (t.ex. Jag hade kunnat köpt huset.). Tidigare forskning har diskuterat om dubbelsupinum har någon annan betydelse än den standardspråkliga konstruktionen med supinum + infinitiv. Medan vissa beskrivningar hävdar att de två konstruktionerna semantiskt sett är likadana, menar andra att dubbelsupinum kan betraktas som markör för irreell fakticitet eller avgränsad aktionsart. Syftet med den här uppsatsen har således varit att bekräfta eller motbevisa dessa antaganden om dubbelsupinums betydelse genom en korpusbaserad undersökning. Sammanlagt har 502 träffar med dubbelsupinum excerperats ur en korpus med texter från sociala medier och analyserats enligt fakticitet och aktionsart. Resultaten visar att dubbelsupinum oftare förekommer i faktiska än irreella propositioner och att de olika förstaverben i dubbelsupinum finns i båda sammanhangen. Dubbelsupinum används i både avgränsade och oavgränsade satser nästan lika frekvent. Dessutom beror aktionsarten inte på dubbelsupinum, utan på andra satsled och den inherenta betydelsen hos de verb som ingår i dubbelsupinum. Resultaten stödjer därför inte analysen av dubbelsupinum som uttryck för irrealitet och avgränsad aktionsart, utan de talar för tesen om att dubbelsupinum och supinum + infinitiv har samma betydelse.

Dvostruki supin je konstrukcija u švedskom u kojoj glagol u supinu kao svoju dopunu uzima drugi glagol u supinu umjesto u infinitivu. U prethodnim se istraživanjima raspravljalo o tome razlikuje li se dvostruki supin značenjski od standardne konstrukcije supin + infinitiv. Dok neki opisi tvrde da su te dvije konstrukcije semantički iste, drugi navode da se dvostruki supin može smatrati markerom nefaktivnosti ili teličnosti. Cilj je ovog rada stoga potvrditi ili opovrgnuti ove pretpostavke o značenju dvostrukog supina na temelju korpusnog istraživanja. Ukupno je 502 primjera dvostrukog supina izdvojeno iz korpusa tekstova s društvenih mreža i analizirano prema faktivnosti i teličnosti. Rezultati pokazuju da se dvostruki supin češće javlja u faktivnim nego nefaktivnim propozicijama i da su različiti prvi glagoli u dvostrukom supinu potvrđeni u oba konteksta. Dvostruki supin gotovo se jednako često koristi u teličnim i ateličnim rečenicama. Nadalje, teličnost u primjerima ovisi o inherentnom značenju glagola i drugim rečeničnim dijelovima, a ne o dvostrukom supinu. Rezultati, stoga, ne potvrđuju analizu dvostrukog supina kao pokazatelja nefaktivnosti i teličnosti, već idu u prilog tezi da dvostruki supin i supin + infinitiv imaju isto značenje.