”Invandrarlitteratur” är känd som en av de dominanta litteraturtyperna i det samtida Sverige. På grund av synen att Sverige har blivit ett mångkulturellt samhälle och ett ökande antal verk som anses tillhöra denna litteraturtypen, har den fått mycket uppmärksamhet från såväl allmänheten som kritiker och litteraturvetare. Genom åren har många småningom börjat påpeka att båda termerna, ”invandrarlitteratur” och ”invandrarförfattare,” är faktiskt olämpliga och vaga samt att de har i hög grad påverkat hur böcker som anses tillhöra denna kategori uppfattas av allmänheten (Kongslien 2006). Arbetet undersöker de problem som orsakades av allmänhetens förväntningar och dess uppfattning om ”invandrarlitteraturen”. Huvudfokus ligger på de problem som litteraturvetare Astrid Trotzig nämner i sin berömd essä Makten över prefixen, nämligen diskriminering, fördomar och fiktiva biografier, rasifiering samt homogenisering (Nilsson 2012: 29). Dessa problem är ett ämne som kritiseras i många artiklar och texter, men kritikerna och exempel kan också hittas i ett stort antal litterära verk av dem som anses vara ”invandrarförfattare”. Därför, förutom att förklara hur dessa problem uppstod och varför de kritiseras, visas också deras effekter genom exempel från romanen Montecore: en unik tiger, skriven av samtida svensk författare Jonas Hassen Khemiri.

“Useljenička književnost” u proteklih je dvadeset godina postala jednim od dominantnih suvremenih područja književnosti u Švedskoj. Zbog svoje se popularnosti i velikog broja djela za koje se smatra da pripadaju toj kategoriji pojavljuje i kao česta tema radova mnogih akademika, kritičara i pisaca, te se ubrzo ispostavilo da ustaljeni nazivi vezani uz ovu kategoriju imaju negativan utjecaj na način na koji se njezina djela i autori percipiraju. U ovom se radu iznosi problematika samih naziva „useljenička književnost“ i „useljenički pisci“, njihovih nepreciznih i nedorečenih definicija, te problema diskriminacije, povezivanja autora i djela sa stereotipnim, izmišljenim biografijama, homogeniziranjem i rasifikacijom, koji proizlaze iz društvenih predrasuda i očekivanja vezanih uz djela i autore „useljeničke književnosti“ (Nilsson 2012: 28). S obzirom na to da se kritike o načinu na koji se ovaj žanr percipira mogu pronaći i u mnogim književnim djelima samih autora koje se smatra „useljeničkim piscima“, navedeni su problemi objašnjeni s pomoću primjera i kritika iznesenih u romanu Montecore:en unik tiger suvremenog švedskog autora Jonasa Hassena Khemirija.