Detta masterarbete syftar först och främst till att utreda hur kulturspecifika element har hanterats med utgångspunkt i Jens Lapidus spänningsroman Snabba Cash och dess respektive översättningar till engelska och kroatiska. Enligt tidigare forskning riktas översättningar från svenska till engelska mot målkulturen, medan översättningar från svenska till kroatiska brukar vara källkultursorienterade. Huvudmålet med arbetet är dock att utföra en grundlig, komparativ analys av de översättningstekniker som tillämpats, fastställa de grundläggande översättningsstrategierna i båda översättningarna samt framhäva skillnader mellan dem med tanke på att den bristfälliga binära strategifördelningen inte avspeglar den verkliga situationen. Följaktligen har två tvåspråkiga parallella korpusar utformats: den första omfattar insamlade uppgifter som gäller språkparet svenska-engelska, medan den andra korpusen består av uppgifter beträffande språkparet svenska-kroatiska. Kulturspecifika element har delats in i sex kategorier: Geografiska namn, Institutioner, företag, organisationer och verksamheter, Personnamn, Massmedier, Mat och dryck samt Övrigt. De insamlade uppgifterna har analyserats kvalitativt, vilket betyder att varje element har tilldelats en motsvarande översättningsteknik (jfr. Pedersen 2007, Franco Aixelá 1996) som bidragit till en av de följande fyra översättningsstrategierna: exotisering, neutralisering, edukation och assimilation (jfr. Veselica Majhut 2012, Pavlović 2015). Uppgifterna har även analyserats kvantitativt: den svensk-engelska korpusen omfattar sammanlagt 218 kulturspecifika element, medan deras antal i den svensk-kroatiska korpusen uppgår till 222. Resultaten, som också har uppdelats efter kategorier, tyder på att båda översättningarna mestadels har exotiserats. En väsentlig skillnad ligger dock i andelen av edukation som en global översättningsstrategi vars ändamål är att informera potentiella läsare om den främmande, i detta fall svenska, kulturen. Härvidlag bör framhävas att romanens kroatiska översättning, som väntat, är mycket mer upplysande än dess översättning till engelska. Utöver detta syftar denna studie i mindre utsträckning även till att ge preliminära resultat om hur olika lexikala, syntaktiska och pragmatiska drag som kännetecknar förortssvenskan, den multietnolekt romanens dialoger delvis sker på, kan överföras till engelska och kroatiska som målspråken. Förortssvenskan undersöks med hänsyn till de tre utvalda variablerna: förortsslang, rak ordföljd i huvud- och bisatser samt diskurspartiklar. Trots att materialet är begränsat, pekar resultaten på diverse tillvägagångssätt som gäller i båda översättningarna