Även om begreppet invandrarfilm blev särskilt populärt år 2000 med släppet av filmerna Jalla! Jalla! av J. Fares, Vingar av glas av R. Bagher och Före stormen av R. Parse som skildrar det svenska samhället ur invandrares perspektiv, denna föreställning har faktiskt funnits åtminstone sedan 1920-talet. Det här arbetet kommer kortfattat att titta på hur invandrare, nationella minoriteter och marginaliserade grupper är representerade i förra seklets filmer; från att framställa minoriteten judar, tatarer, samer och finnar som skurkar och svenskar som hjältar som främjar "svenskhet", till en övergångsperiod då filmer som sympatiserar med förintelsens offer och utfrysta grupper började sändas. Sedan 1970-talet har etniska minoriteter dessutom representerats mer i filmer som nu uppmuntrar acceptans och empati för människor som anpassar sig till livet i ett nytt land. Slutligen, genom att analysera två kult- och prisbelönta filmer Jalla! Jalla! (2000, J. Fares) och Äta, sova, dö (2012, G. Pichler) är det möjligt att noggrant undersöka på vilket sätt regissörerna skildrar sociala situationer och problem som människor med invandrarursprung möter som lever i en annan kultur.

Iako je izraz imigrantski film postao posebno popularan 2000. godine izlaskom filmova Jalla! Jalla! J. Faresa, Vingar av glas R. Baghera te Före stormen R. Parse koji prikazuju švedsko društvo iz perspektive imigranata, taj pojam zapravo postoji barem od 1920ih godina. Ovaj rad kratko će se osvrnuti na način predstavljanja doseljenika, nacionalnih manjina i marginalnih skupina u filmovima prošlog stoljeća; od prikazivanja manjine Židova, Tatara te Samija i Finaca kao zlikovaca, a Šveđana kao heroja i promoviranja „švedskosti“, do perioda tranzicije kada se počinju emitirati filmovi koji suosjećaju sa žrtvama holokausta i ostraciziranim skupinama. Nadalje, od 1970ih godina etničke manjine bivaju puno više zastupljenije u filmovima koji sada ohrabruju prihvaćanje i pokazivanje empatije ljudima koji se prilagođavaju životu u novoj zemlji. Na kraju, analizom dvaju kultnih i nagrađivanih filmova Jalla! Jalla! (2000., J. Fares) te Äta, sova, dö (2012., G. Pichler) pobliže se proučavaju načini na koji režiseri prikazuju društvene situacije i probleme s kojima se osobe imigrantskog porijekla susreću prilikom odrastanja u drugoj kulturi.